Allmännyttiga organisationer är undantagna från bonusbegränsning eftersom deras spel anses vara mindre riskfyllda
Som huvudregel gäller att en licenshavare bara får erbjuda och ge bonus vid det första tillfället då en spelare spelar på något av licenshavarens spel. Licenshavare som enbart tillhandahåller spel enligt 6 kap. får dock erbjuda och lämna bonus även vid andra tillfällen. Det framgår av 14 kap. 9 § spellagen.
Undantaget från förbudet mot att erbjuda bonus vid mer än ett tillfälle för spel som de allmännyttiga organisationerna tillhandahåller motiveras dels med att sådana spel generellt sett innebär låg risk att utveckla spelproblem, dels för att ge allmännyttig ideell verksamhet goda förutsättningar för att erhålla finansiering genom intäkter från spel (prop. 2021/22:242 s 95).
Bakgrund till undantaget från bonusbegränsning
Förbudet mot att erbjuda bonus vid mer än ett tillfälle är en konsumentskyddande regel som särskilt syftar till att förhindra att spelare med problem lockas till spel eller till att fortsätta att spela. De olika verksamheter som omfattas av spellagen medför dock skilda risker ur ett konsumentskydds- och säkerhetsperspektiv. Den typ av spel som de allmännyttiga organisationerna tillhandahåller anses generellt sett vara spel med låg risk att utveckla spelproblem bland annat eftersom det är frågan om låga insatsmöjligheter per lott, i de flesta fall rör sig om långsammare spel och vinståterbetalningsnivån är låg. Det har inte heller framkommit att de premier som många av lotterierna under en lång tid använt sig av har bidragit till ett osunt spelande. Folkhälsomyndighetens befolkningsundersökning visar att den procentuella andelen med problemspelande bland de som spelat någon gång det senaste året och bland de som spelat minst varje månad inom spelsegmentet lotteri online är mycket låga och endast uppgår till några procent. Detta kan jämföras med segmentet spelautomater eller kasinospel online, där andelen med problemspelande uppgår till väsentligt högre nivåer (Swelogs 2018 och 2021). Mot denna bakgrund delade regeringen den föregående utredningens bedömning att premier och andra typer av ekonomiska incitament kopplat till spel för allmännyttiga ändamål sammantaget inte utgjorde en sådan risk ur ett konsumentskyddsperspektiv som motiverade en begränsning såsom den i 14 kap. 9 § spellagen (prop. 2021/22:242 s 94 f. För utredningens bedömning, se SOU 2020:77 s 272).